I Lyrans Jorden Runt-utmaning har min läsning nu tagit mig till Tyskland, genom romanen Adams arv av Astrid Rosenfeld.
Romanen består av två parallella tidsplan och börjar i Berlin under 1980-talet. Huvudpersonen är Eddy, en ung kille som efter en kaotisk uppväxt tycks ha svårt att hitta sin plats i tillvaron. Han får ständigt höra hur lik han är sin morfars bror Adam - det känns inte som någon positiv jämförelse, men ingen vill egentligen berätta mer än så för honom.
När så hans mormor dör hittar Eddy ett manuskript som visar sig vara Adams egenhändigt nedtecknade livshistoria. Berättelsen förflyttas nu till 1930-talet, till Berlin och vidare till 40-talets ockuperade Polen.
Det är här boken verkligen griper tag i mig. Rosenfeld skildrar förintelsen med en slags befriande svart humor, som fungerar väldigt väl. Adam och hans mormor Edda kallar skämtsamt Hitler för August, för "vad betyder väl ett namn? Det är ansiktet som betyder nåt." De ägnar sig åt att bestämma nazisternas personligheter och eventuella framgångar i kriget genom att studera deras anletsdrag på foton från tidningsurklipp. Så i den här judiska familjen pryds väggarna av bilder på Hitler, Himmler och Goebbels!
Edda är också övertygad om att Hitler måste vara alkoholist. Adams morfar, kallad Kroknäsan av Edda, hade problem med spriten och hon känner igen vansinnigheterna från honom. När det utgår en order om att alla judar ska bära nya förnamn, "Sara" för kvinnor och "Israel" för män, blir Edda än mer övertygad om sin teori: "Nåt sånt hade också Kroknäsan kunnat hitta på. En sån idé kan bara en suput komma på."
Judeprogromerna och förintelsen har väl sällan skildrats med en sådan humoristisk ton, men inte för ett ögonblick förtas allvaret som vilar under ytan. Snarare tycker jag att komiken - egentligen en slags galghumor - förstärker budskapet. Vad annat än humorn kan man ty sig till i en så vidrig och oförståelig tid som denna?
De två berättarplanen vävs så småningom samman och får sin upplösning. Dessförinnan har man som läsare förfasats över nazismens framfart, skrattat åt den svarta humorn och förundrats över vänskapen och kärleken, som ibland sträcker sig långt vidare än man hade kunnat föreställa sig.
Titel: Adams arv
Författare: Astrid Rosenfeld
Utgivningsår: 2012 (2011 på tyska)
Översättare: Jörn Lindskog
Förlag: Thorén & Lindskog
Antal sidor: 394
Vilken fin recension! Du beskriver så väl mkt av det som jag också kände när jag läste boken. En viktig berättelse om något fruktansvärt som vi aldrig får glömma som görs mer tillgänglig för fler personer genom den humor som författaren använder så skickligt.
SvaraRaderaTack! :-)
Radera