"Läser du helst standalones eller bokserier?"
På den frågan måste jag nog svara, både och! Men det beror ju på sammanhanget och vilken typ av böcker det är fråga om.
Jag tycker INTE om när en i mitt tycke fantastisk bok, speciellt med ett väl avrundat slut, får en uppföljare som faktiskt blir sämre (precis som med många filmer). Då är det förmodligen inte fråga om en bok som från början var tänkt som en serie, utan mer som att man ser till att utnyttja ett väl mottaget koncept. I det fallet föredrar jag att själv fantisera om vad som händer med karaktärerna i framtiden, eller vad som menas med det kanske dubbeltydiga slutet. Jag vill inte läsa böcker som bara blir bleka kopior av originalet.
Sen finns det ju fall där böckerna är tänkta som en serie redan från början. Jag tänker främst på olika deckare eller fantasy-serier, men detta finns förstås inom alla genrer. I fallet med deckare tycker jag verkligen om att läsa flera böcker i en serie! Då blir det som att man, förutom spänningen från brottet ifråga, också får följa och faktiskt lära känna karaktärerna både på djupet och förstås över lång tid. Ibland gillar jag till och med den delen av läsningen mer än själva spänningsmomentet.
Det är härligt - och ibland lite plågsamt - att vänta på att nästa del i en serie ska komma, och när man väl läser blir det lite som att umgås med en nära och god vän. När jag läste Håkan Nessers Van Veeteren-deckare, hade jag fördelen av att inte ha hängt med från början, och kunde läsa åtta av de tio böckerna i följd. Då var jag verkligen djupt inne i Van Veeteren-land! Sen blev det i och för sig lite jobbigt att vänta på att de två sista delarna skulle komma ut...
Tyvärr känns det som att vissa författare bestämmer sig för att skriva en fortsättning på en standalone-bok bara för att den drar in mycket pengar - jag tycker det kan förstöra även första boken.
SvaraRaderaMen charmen med serier är just det där att behöva gå och vanka i väntan på nästa bok, värre frustration finns inte!
Jag håller helt med dig!
RaderaJust det du skriver om att få fantisera om vad som händer med karaktärerna efter bokens slut gillar jag. Då är det en bra bok med ett bra slut och där ska INTE en uppföljare komma. Jag läste nyligen Little Bee, en underbar bok, med just ett sådant slut. Jag kunde inte släppa tanken på vad som hände sedan efter att jag hade läst klart. Men hade det kommit en uppföljare om vad som hände just sedan, tror jag inte att den hade varit ens i närheten lika bra. Det gäller att vara modig som författare och våga släppa den där succén och låta oss läsare få ge boken/karaktärerna ett fortsatt liv i våran fantasi.
SvaraRaderaKunde inte sagt det bättre själv :-) Håller helt och hållet med dig!
RaderaTror de flesta läser både och, jag gör också så. Har inget emot att det kommer dåliga uppföljare ibland, bara jag slipper läsa dem :)
SvaraRaderaNej, precis! :-)
RaderaJaa, man märker väldigt stor skillnad om boken är tänkt som en "ensam" bok och det enda skrivs uppföljare eller om det är genomtänkt att tanke ska vara en serie från början!
SvaraRaderaJa, så är det ju!
RaderaJag gillar känslan när man är med från början och får vänta lite på uppföljarna, som kommer mer eller mindre regelbundet. Särskilt när det gäller ungdomsböcker som kan komma så ofta som kanske två nya per år.
SvaraRaderaDet är inte så dumt! Och förhoppningsvis väntar man ju på något bra!
RaderaVad bra du formulerade det. jag kan verkligen hålla med dig, ibland intresserar mig karaktärernas privatliv mer än spänningsmomentet. Jag gillar det trygga med att känna personerna få då behöver man inte lägga så mycket fokus på att föreställa sig dem i huvudet.
SvaraRaderaJa, det blir som att man verkligen "känner" dem!
RaderaJag gillar serier, gärna långa, företrädesvis deckare, men kan tänka mig att blanda upp med standalones...
SvaraRaderaLånga deckarserier är härligt!
RaderaGillar verkligen ditt svar, kan verkligen relatera till ditt tänk :)
SvaraRaderaRoligt!
Radera