Ales stenar

Igår var jag och en kompis ute på en liten utflykt i trakterna runt Ystad. Bland annat besökte vi två fyrar (vilket ni ska få läsa om i ett senare inlägg), och så stannade vi till vid vackra Kabusa...

... och byn Kåseberga.

Ovanför Kåseberga, med vidunderlig utsikt över den branta kustlinjen, ligger en av Skånes mest kända turistmål, skeppssättningen Ales stenar:

Skeppssättningen består av 59 stenar och är den största i Sverige. Man är inte helt säker på vad Ales stenar egentligen användes till, men de vanligaste teorierna är att det antingen är en slags gravplats eller en solkalender.

 

Jag kom att tänka på Anders Österlings dikt:

 

"Ales stenar

 

Där kusten stupar mellan hav och himmel

har Ale rest ett jätteskepp av stenar,

skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel

med blockens mörka stillhet sig förenar,

en saga lagd i lönn

vid brus av Östersjön,

som ensam vet, vad minnesmärket menar.

 

I sluten ordning dessa gråa hopar

stå vakt från hedenhös; och folket säger

att backen spökar - att den gnyr och ropar

i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.

Ty mitt i bondens jord

har Ale gått ombord

på dödens skepp, det sista som han äger.

 

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.

Järn mötte brons, när äventyret hände.

Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,

gör här sin långfärd intill tidens ände.

Det har blott en sten till stäv

och moln till segelväv,

men är trots allt de fria skeppens frände.

 

En brigg på väg till Skagerak och Dover

i disigt fjärran glider tyst om knuten

av närmsta sten, och medan platsen sover

har seglaren tillryggalagt minuten.

I detta skådespel

vet ingen, vilken del

som just förflyter eller är förfluten.

 

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet

mångtusenårigt och mångtusenmila,

och tiden byter hälsningar med rummet

i seglens rörelse och blockens vila,

och marken strör sin blom

kring stentung ålderdom,

och lärkan slår, och Skånes somrar ila."