Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector

I min bokcirkel försöker vi som en uppvärmning inför Bokmässan hitta böcker från Brasilien. Den första vi gav oss på var Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector:

Stjärnans ögonblick är mycket speciell till sin form - som läsare får man ta del både av författaren Rodrigo S.M. och hans skapande av en berättelse, samtidigt som man får följa kvinnan i själva den berättelse som författaren skriver ihop. Boken existerar alltså på två plan samtidigt, och det gör den både intressant  och på något vis svindlande.

 

Rodrigo S.M. får i Rio de Janeiro syn på en fattig flicka från Nordeste, och ur hennes ansiktsuttryck där han kan ana en känsla av undergång, börjar han spinna ihop den tråd som ska bli hennes liv. Boken är full av metalitterär tematik, och vi får läsa om Rodrigos vedermödor i skrivprocessen och den osäkerhet över hur han ska låta berättelsen utvecklas, som ibland drabbar honom. Han uppger många anledningar till varför han överhuvudtaget skriver, till exempel:

 

"Först och främst därför att jag har uppfattat språkets anda - och så är det ibland att formen gör innehållet. Jag skriver med andra ord inte på grund av nordesteflickan utan på grund av "force majeure", eller som man säger i formella anhållanden, på grund av "tvingande skäl".

 

I ett annat stycke förklarar han:

 

"Det är tur att det jag kommer att skriva på något sätt redan är skrivet i mig. Det enda jag behöver göra är att skriva av mig själv lika viktlöst som om jag vore en vit fjäril."

 

Men ibland låter han också andra skäl komma upp till ytan:

 

"Jag skriver därför att jag inte har något bättre för mig här i världen; jag har blivit över och det finns ingen plats för mig på människornas jord. Jag skriver därför att jag är en förtvivlad man och därför att jag är trött, jag står inte längre ut med att slentrianmässigt vara mig och om det inte vore för skrivandets ständiga nyhet skulle jag symboliskt dö varje dag."

 

Och det han skriver om är alltså bokens verkliga huvudperson, den unga kvinnan Macabéa. Hon blev tidigt föräldralös och kom via en moster (som behandlade henne illa) till Rio. Hon är maskinskriverska, egentligen avskedad, men eftersom chefen tycker synd om henne, får hon vara kvar. Hon delar en lägenhet med några andra unga kvinnor, men hon umgås inte med dem.

 

Macabéa är en av de märkligaste huvudpersoner jag läst om. Hon är så blek och oförarglig att hon skulle vara lätt att överhuvudtaget inte lägga märke till. Hon lever livet timme för timme och tycks inte förvänta sig något av det. Hon lyssnar på Radio UR, unnar sig lite kallt kaffe som alltid ger henne halsbränna, och går någon enstaka gång på bio.

 

När hon så träffar en man, Olímpico de Jesus, verkar det inte spela så stor roll vad Macabéa egentligen tycker om honom. Hon inriktar sig på att i vilket fall som helst vara hans flickvän. Dock är han inte så snäll mot henne. Vid ett tillfälle säger han till henne:

 

"Macabéa, du är ett hårstrå i soppan. Man tappar lusten att äta, förstår du."

 

Och denne löjlige och otrevlige man, tycker till slut att Macabéas arbetskamrat Gloria, är ett bättre parti för honom, och lämnar Macabéa. Inte heller på detta tycks Macabéa reagera speciellt mycket, och det är inte förrän hon besöker spåkvinnan, madam Carlota, som hon inser att också hon har ett öde att leva upp till.

 

Stjärnans ögonblick tar upp teman som fattigdom och drömmen om ett bättre liv, men boken handlar också om språkets makt och om sanningens natur. Faktum är att denna lilla bok tycks innehålla hur många teman som helst. Närmast filosofiska utvikningar blandas med banala konversationer och funderingar. Clarice Lispectors bok är riktigt njutbar läsning, som definitivt ger mersmak.

 

 

 

Titel: Stjärnans ögonblick

Författare: Clarice Lispector

Översättare: Örjan Sjögren

Utgivningsår: 2007

Förlag: Bokförlaget Tranan

Antal sidor: 123