En norsk tematrio

Den här veckan vill Lyran att vi sätter ihop en tematrio från Norge, och det passar ju bra eftersom det alldeles nyligen var den sjuttonde maj och Norges nationaldag. Uppmaningen lyder:

"Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare. För svenska deltagare gäller att berätta om norska böcker/författare och för norska deltagare gäller då så klart att berätta om svenska favoriter. För er som möjligen inte vet om ni är mest norska eller svenska är valet fritt."

1. Mitt första exempel är boken Naiv. Super. (till svenska 1998) av Erlend Loe. Egentligen skulle jag kunna ta upp även andra böcker av Loe här, till exempel hans senaste på svenska, Inventering (läs min recension här), men eftersom Naiv. Super. var mitt första möte med författaren, väljer jag den.

 

Boken handlar om en ung man som grubblar över det mesta. Han köper en röd boll och en bultbräda som han ägnar stor tid åt. Han reser också till New York för att få perspektiv på tillvaron och hitta något att tro på. Framförallt skriver han långa och mycket roande listor över allt möjligt och omöjligt. Som alltid med Erlend Loe är det rolig, absurt och samtidigt tänkvärt.

 

2. En riktig klassiker vid det här laget är Jostein Gaarders ungdomsroman Sofies värld (norska originalet från 1991). Boken är en sammanflätning av vanlig berättelse och en slags faktabok - den har underrubriken "Roman om filosofins historia".

 

Sofie hämtar posten och hittar ett mystiskt brev med sitt namn på, men utan frimärke och avsändare. Inuti finns en fråga för henne att fundera över: "VEM ÄR DU?" Efterhand kommer fler brev, allt tjockare, och innehållet visar sig vara en grundkurs i filosofins historia. Samtidigt som man lär sig mycket av boken, innehåller den också både mystiska omständigheter och spänning.

 

3. Till sist, Berlinerpopplarna (till svenska 2006, och nu tydligen inte i tryck längre...), skriven av Anne B. Ragde. Boken handlar om tre bröder som efter att inte ha setts på tjugo år, samlas vid sin mors dödsbädd. Tor har bott kvar och skött gården, Margido är den korrekte begravningsentreprenören och Erlend, som fjärmades från familjen när de förstod att han var homosexuell, bor nu i Köpenhamn. Tor har dessutom en vuxen dotter, Torunn, som han har hållit hemlig under alla år.

 

Berlinerpopplarna handlar om familjerelationer och kärlek, och personerna skildras med stor ömhet. För den som gillar boken, kan man dessutom läsa fortsättningen i Eremitkräftorna (till svenska 2007) och Vila på gröna ängar (till svenska 2008).