Blodapelsin av Anna Vogel

 Redan på första anslaget sätter Anna Vogel i sin nya roman Blodapelsin (2014) känslan av åttiotal. Det är Buffalo Soldier och Like A Virgin, stopp-och-väx och luggar stylade med hårgelé. Hon gör det bra, och jag förflyttas i ilfart till min egen tonårstid.

 

Vad som förstärker min känsla är att den skånska småstad som Vogel låter sin roman utspela sig i, också är den stad där jag själv växte upp, under ungefär samma tid. Också jag har stått och frusit utanför Magasinet när jag var för ung för att komma in, men för rädd att gå hem och kanske missa något kul som skulle kunna hända. Också jag har köpt mina skivor på Lasses musik och gått på fester på stranden vid Revhaken. Det blir en alldeles speciell berättelse när jag så tydligt kan placera romanens personer både i tid och rum.

 

Men det är inte bara här romanens storhet vilar. Det hade kunnat handla om ett annat årtionde och en annan småstad - jag hade ändå med stor behållning läst om bokens huvudperson Emma.

 

Emma är en tjej som både vill passa in och samtidigt verkar vara trött på de personer som omger henne. Jag känner igen tonårens osäkerhet, hur Emma står framför spegeln och begrundar sig själv, men ändå åtminstone emellanåt fylls av en gryende känsla av att hon kanske ändå duger:

 

"Det bultar i min mage. Jag får saliv i munnen och måste svälja. Tittar ner i handfatet igen. Gnider med fingret längs en fläck där tvålen har klibbat fast i porslinet. Så tar jag sats. Och tittar upp, kastar in ögonen i spegelbilden.

     Jag undrar om ordet söt passar.

     Nej.

     Kanske snygg.

     Nej, nej.

     Eller vacker.

     Nej, absolut inte!

     Inget av de där orden. Men jag undrar vad jag då kan kalla mig. Om det finns ord som passar.

    Ögonen som sitter brett isär. Fräknarna. Det burriga håret. Jag har något. Det syns i ögonen. Inget ursäktande. Inget litet. Jag. Det är jag."

 

Tonårens vacklande mellan osäkerhet och styrka, mellan vilsenhet och drömmar om framtiden, beskriver Vogel på ett träffande sätt. Emmas vaknande sexualitet får stort utrymme, precis som det naturligtvis i verkligheten måste vara för en tonårstjej, men som man så sällan kan läsa om i litteraturen. Detta uppskattar jag verkligen.

 

Jag hoppas med Emma och känner hennes fascination för Nina, den lite annorlunda tjejen som hon så gärna vill lära känna. När så Nina berättar att hon gillar att rita kläder och Emma avslöjar att hon är bra på att sy, börjar de två träffas och arbeta med kläderna tillsammans. Det är en vänskap som är mycket viktig för Emma. Hon föreställer sig att Nina ska bli hennes biljett till fester och nya vänner, ja, till själva vuxenlivet. Men det är också en vänskap som ska visa sig vara komplicerad.

 

Jag gillar verkligen Blodapelsin, och blir nu sugen på att också läsa Anna Vogels debutroman Den ryska sjalen (2010).

 

 

Titel: Blodapelsin

Författare: Anna Vogel

Utgivningsår: 2014

Förlag: Aglaktuq

Antal sidor: 223